Genom Kungsbackaån rinner vatten från ett drygt 300 km² stort område. I åns övre delar dominerar skog och myrar och här finns också många mindre sjöar – Landvetter flygplats är anlagd just på ett sådant område. Sedan samlar ån ihop sig i ett par större sjöar, Östra och Västra Ingsjöarna, för att fortsätta i en vacker skogsklädd dalgång ut på flackare partier kring Hällesåker. Inte långt från Ingsjöarna utgår också Kungsbackaåns största biflöde, Lillån. Sammanflödet sker strax efter Anneberg varefter ån rinner vidare genom Kungsbacka ut i Kungsbackafjorden.
Även om en del fortfarande återstår att göra när det gäller vattenmiljön i Kungsbackaån, så är livet i åns vatten högintressant. Genom åns tidvis ganska grumliga vatten – åtminstone i de nedre delarna – simmar både lax och havsöring på sin väg mot lekplatserna i åns lite klarare och mer strömmande vatten. Laxen leker exempelvis i forsarna vid Alafors och både lax och havsöring har fått utökade lekområden genom att en fiskväg byggts förbi vandringshindren vid Ålgårdsbacka. Fisken vårdas genom sammanslutningar av fiskerättsägarna kring ån i så kallade fiskevårdsområden. Genom dessa kan du köpa fiskekort och pröva lyckan. Kanske kan du få en bjässe på 15 kg på kroken – det finns det andra som fått…
Lax och havsöring
Fiskekortet för Kungsbackaån gäller söder om Hallandsgränsen ända ut till Kungsbackafjorden. l ån finns öring, lax, gädda, stor abborre, vitfisk och ål. Fisket får endast bedrivas från land och med ett spö per fiskare. Högst tre laxfiskar får tas upp per dag. Minimimåttet är enligt lag 45 cm för lax och öring. Fisketid i ån är mellan 1 april och 30 september.
I nordost finns Ingsjöarnas och Oxsjöns fiskevårdsområde där fiske är tillåtet hela året även om öring och lax är fredade från 1 oktober till 1 mars.
Flodpärlmussla
Det finns också andra rariteter – om än inte så rörliga som lax och öring. I det största biflödet Lillån finns den intressanta flodpärlmusslan. Denna mussla kan bli uppemot 15 cm lång och står nedgrävd i bottnen där vattnet är lite mer strömmande. Flodpärlmusslan blir alltmer sällsynt i Sverige, och skulle du hitta någon får du inte röra den eftersom den är fridlyst i hela landet.
Visst finns det problem
Försurning
Försurande ämnen som svavel och kväve har i många decennier påverkat Kungsbackaån liksom de flesta andra vattendrag och sjöar längs västkusten. Svavel och kväve bildas vid förbränning av kol och olja och sprids långväga genom luften och kan på detta sätt nå våra vatten.
Sjöar och vattendrag längs västkusten har genom att den omgivande berggrunden består av gnejs och granit svårt att neutralisera dessa sura ämnen och därför sjunker pH-värdet i vattnet. När detta har pågått tillräckligt länge dör fisk och många andra djur och växter.
Problemet med försurning är störst i Kungsbackaåns övre delar, exempelvis delarna kring Ingsjöarna i Mölndals och Marks kommuner, men många års kalkning (ca 2 000 ton om året) har gjort att livet återvänt även till de tidigare mest försurade områdena.
Glädjande nog har har åtgärderna mot utsläpp av svavel och kväve gjort att tillförseln av dessa ämnen till Kungsbackaån minskat kraftigt sedan början av 1990-talet. Om denna trend står sig kan ån och dess sjöar klara sig med allt mindre kalk, och kanske kalkningen en dag kan upphöra även om det kommer att dröja länge tills vi är där.
Övergödning
Kungsbackaåns nedre delar flyter lugnt och stilla genom ett idylliskt jordbrukslandskap på sin väg ut mot Kungsbackafjorden. Idyllen störs dock av att ån under denna delen av sitt lopp får ta emot stora mängder näringsämnen som fosfor och kväve från åkrar och kringboende, som har enskilda avlopp. För mycket näring bidrar till grumling av vattnet, syrebrist och igenväxning av vass och annan vegetation i ån, men hotar också Kungsbackafjorden med algblomning och bottendöd om inget görs.
Kommunerna kring ån jobbar dock med åtgärder för minska tillförseln av näringsämnen och bland annat har Kungsbacka infört kväverening i sitt avloppsreningsverk. Tidigare släppte också flygplatsen ut mycket kväve som användes vid halkbekämpning. Detta har numera upphört. Men även om innehållet av näringsämnen i ån de senaste åren visar en minskning, måste arbetet med sanering av enskilda avlopp och med att minska jordbrukets läckage av näringsämnen fortsätta.